Sömnstörningar

Icke farmakologisk behandling/rådgivning skall alltid prövas. KBT är förstahandsval. Noggrann sömnanamnes inkluderande vanor kring alkohol, koffein, nikotin, måltider och motion är viktigt som del i utredning av bakomliggande orsaker vid långvarig sömnstörning.

Det är viktigt att försöka ta tillvara det naturliga sömnbehovet genom att t.ex. inte stanna i sängen längre än vad som behövs för normal sömn, inte ta för långa tupplurar, motionera regelbundet men inte för sent på kvällen. Man bör eftersträva regelbunden dygnsrytm. Koffein- eller alkoholhaltiga drycker kan störa sömnen. Ibland kan avspänningsteknik behöva läras ut. Man bör iaktta stor försiktighet med sömnmedel, speciellt till unga personer. Endast kortvarig behandling. Intermittent behandling minskar risken för toleransutveckling. Föreslå alltid alternativ till farmakologisk behandling, t.ex. kan tyngd- eller bolltäcke vara ett alternativ.

Se också särskilt avsnitt om Äldre och psykofarmaka.

Farmakologisk behandling om KBT och/eller övriga åtgärder ej haft tillräcklig effekt:

zopiklon

t.ex. Zopiklon*

propiomazin

Propavan

Observera stor risk för läkemedelsberoende vid behandling med zopiklon. Förskrivs med största försiktighet och alltid med plan för avslut. Propiomazin kan övervägas framför allt vid beroenderisk eller som tillägg till zopiklon vid otillräcklig effekt

Kommentar: Zolpidem (Stilnoct) rekommenderas ej p.g.a. stor missbruksrisk. Det är mycket populärt bland ungdomar med drogmissbruk. Dessutom förekommer paradoxala reaktioner. Melatonin är indicerat för personer över 55 år, dock finns för liten vetenskaplig evidens för att detta i nuläget skall kunna rekommenderas generellt.

* utbytbart