Osteoporosprofylax vid peroral kortisonbehandling

Peroral behandling med kortison är den vanligaste orsaken till sekundär osteoporos. Benpåverkan inträffar tidigt i behandlingen. Fraktur uppkommer vid högre bentäthetsvärden och den individuella känsligheten varierar kraftigt. Det finns ingen säker lägsta dos och en individuell bedömning måste alltid göras. Vid doser motsvarande ³ 5 mg prednisolon under ≥3 månader finns vanligen indikation för osteoporosprofylax. Ett annat sätt att avgöra indikationen för behandling är att använda sig av FRAX där kortison finns som en riskfaktor. Beakta då att vare sig dos eller behandlingens längd anges och den absoluta risk som beräknas måste värderas utifrån individuella faktorer.

Det saknas idag uppdaterade svenska rekommendationer för profylax vid peroral kortisonbehandling. Enligt läkemedelsverket (2007) bör singelbehandling med kalcium och vitamin D ges som osteoporosprofylax vid normal benmassa. Vid T-score < -1.0 SD och/eller lågenergifraktur ges tillägg av bisfosfonat (teriparatid i förekommande fall). Har patienten tidigare haft en lågenergifraktur eller att man p.g.a. ålder och andra riskfaktorer sannolikt kan misstänka låg benmassa, väntar man inte på DXA utan bisfosfonater/annan benpecifik behandling bör sättas in parallellt med kortison. Benspecifik behandling ska fortgå så länge kortison ges och efter avslutad behandling görs DXA-mätning för ställningstagande till fortsatt/avslutad benspecifik behandling.