Extern otit, hörselgångseksem

Infektiös extern otit drabbar hörselgångshud med ofta påtaglig ömhet, värk, sekretion och ibland hörselnedsättning. Riskfaktorer är vistelse i varmt och fuktigt klimat, frekvent badande, öronpetning och psoriasis eller eksem som påverkar hudens barriärfunktion. Undersökning med öronmikroskop möjliggör rengöring av hörselgång från sekret, vax och avstött hud som försvårar åtkomst för vidare lokalbehandling. Kraftig svullnad behandlas med alsolspritstamponad med bomullsremsa eller självexpanderande tamponad (Ear Wick) som återfuktas 3-4 gånger dagligen. När hörselgången är avsvälld kan behandling fortsätta med antibiotikadroppar. Tillägg av peroral antibiotika är endast indicerad vid infektion utanför hörselgången. Vid terapisvikt krävs förnyad öronmikroskopi och odling. Vid infektion med pseudomonas har ciprofloxacindroppar bättre dokumenterad effekt men bör förbehållas odlingsverifierade fall med terapisvikt pga risk för resistensutveckling.

Svampinfektion förekommer ffa efter antibiotikabehandling och behandlas med rengöring, därefter kombination antimykotika-kortison. Det enda registrerade läkemedlet Locacorten-Vioform har f.n. osäker tillgång pga produktionsproblem. Tänkbara alternativ är alsollösning eller Otinova öronspray som med surgörande verkan hämmar både bakterie-, och svamptillväxt.

hydrokortison+

örondr

Terracortril

oxitetracyklin +polymyxin B

 

med polymyxin B

ciprofloxacin

örondr

Ciloxan

flumetason + kliokinol

örondr

Locacorten Vioform

Eksematös extern otit har klåda som dominerande symptom. Patienten bör uppmanas att undvika öronpetning och vatten i hörselgången. Behandling ffa i form av steroid som kutan lösning.

hydrocortisonbutyrat

kutan lösning

Locoid

betametason

kutan lösning

Diproderm