Långvarig smärta, icke-cancerrelaterad

Läkemedel ger sällan någon bot och kan i vissa lägen försämra situationen för patienten (t ex. opioider). Kortverkande opioider ska inte användas. Generellt ska opioider inte användas vid långvarig smärta av oklar orsak pga. risk för biverkningar, tolerans- och beroendeutveckling. Det behövs ofta andra insatser i smärtterapin t.ex. fysisk aktivitet, kognitiv beteendeterapi samt i vissa fall multidisciplinär smärtrehabilitering vid denna smärtform.

Långvarig nociceptiv smärta (lätt – måttlig)

paracetamol

t.ex. Alvedon*

Vid inflammation: Ev. kortare kurer (max två veckor)
med COX-hämmare.

naproxen

t.ex. Pronaxen*

ibuprofen

t.ex Brufen*

Vid behandling med paracetamol rekommenderas styrkan 500 mg eller 1 g. Vid svår, opioidkänslig artros som kräver mer eller mindre kontinuerlig behandling, speciellt hos äldre där det finns problem med compliance/sväljsvårigheter, kan man överväga buprenorfinplåster (Norspan). Buprenorfin är en partiell µ-agonist vilken vid doser >10 µg/timme kan resultera i en delvis blockering av effekterna av andra opioider, t.ex. morfin, som är ”fulla” µ-agonister. Detta bör beaktas vid akut smärta då kortverkande opioider kan ge dålig smärtlindrande effekt, trots höga doser. Buprenorfinplåstret bör i dessa fall avlägsnas för att lättare kunna styra smärtbehandlingen.

Långvarig nociceptiv smärta (svår)

morfin

depottabl

Dolcontin

För dosering vid nedsatt njurfunktion se avsnittet ”Smärtlindring vid nedsatt njurfunktion”.

Långvarig smärta av oklar orsak

I första hand

amitriptylin

låg dos 10-50 mg

t.ex. Amitriptylin*

klomipramin

låg dos 10-50 mg

t.ex. Klomipramin*

gabapentin

 

Gabapentin 1AFarma/Sandoz**

I andra hand

pregabalin

Pregabalin Teva***

duloxetin

t.ex. Duloxetin*

Amitriptylin och klomipramin bör tas till kvällen ca 3-4 timmar före sänggående. Iaktta försiktighet vid förskrivning till äldre och hjärtsjuka patienter. För dosering och upptrappning av amitriptylin respektive gabapentin se ovan i avsnittet ”Neuropatisk smärta”. Se även kapitlet om muskel och ledsjukdomar.

Rekommenderad fysisk aktivitet vid smärta
Bakgrund
Fysisk aktivitet har stor betydelse i samband med behandling och rehabilitering för patienter med långvarig smärta. För att fysisk aktivitet ska ha smärtlindrande effekt bör den vara regelbunden och kontinuerlig.
Aktiviteten bör vid varje tillfälle pågå minst 10 minuter, gärna betydligt längre, och vara av minst måttlig intensitet (>60% av VO2-max).
Långvarig smärta kan medföra försämrad fysisk funktion. Successivt stegrad fysisk aktivitet rekommenderas. Typ av fysisk aktivitet baseras på smärtans orsak, aktuellt fysisk status och patientens motivation till, och tidigare erfarenhet av, fysisk aktivitet.
Vid vissa smärttillstånd kan mer specifik fysisk aktivitet/träning rekommenderas, se FYSS, www.fyss.se

Ordination
Träningsform 
Konditionsträning: Promenad/jogging/cykling/simning.

Intensitet
Lätt till att börja med

Dosering
Dagligen minst 10 - 30 minuter (10 min * 3 går lika bra)

Kontinuitet
Regelbunden fysisk aktivitet tycks vara viktig både som smärtlindrande åtgärd och för förbättrad funktion vid långvariga smärttillstånd.

Obs! Viktigt med uppföljning.
Källa: FYSS

* utbytbart
** I dos/Pascal Gabapentin Actavis
*** I dos/Pascal Pregabalin Sandoz