Järnbristanemi hos vuxna

Järnbrist i vårt land är främst orsakad av förluster av blod men kan också bero på Celiaki. Vid järnbrist hos män samt kvinnor som upphört menstruera så ska blödning i mag- och tarmkanalen utredas (gastroskopi+koloskopi). 

Peroral järnsubstitution

Vid tillfällig järnbristanemi är peroral behandling i form av järnsulfat (Duroferon och Niferex) förstahandsalternativ. Niferex finns även som droppar. Järnsulfat tas upp effektivare om det ges mellan måltider men med bekostnad av mer biverkningar. Vid biverkningar kan man antingen sänka dosen eller rekommendera att patienten tar tabletten vid måltid. En sur miljö, till exempel samtidigt intag av C-vitamin, ökar också upptaget. Syrahämmande läkemedel minskar upptaget. Om orsak till järnbristen är känd och eliminerad så bör Hb stiga med 7-10 g/L per vecka. Behandla ytterligare 1-3 månader efter att man uppnått Hb-mål. Vid otillfredsställande behandlingsresultat bör man omvärdera bakomliggande orsak och behandlingsstrategi.

järnsulfat (Fe2+)

Duroferon
Niferex (ej förmån)

tablett 100mg 1 x 1-2  

Parenteral järnsubstitution

Intravenös (iv) järnsubstitution kan vara aktuell vid följande tillstånd:

  1. Intolerans eller dålig följsamhet till peroralt järn. Om dosreduktion på grund av biverkningar ger för låg dos för att adekvat substituera förlust bör man överväga parenteral behandling.
  2. Dåligt upptag av järn. Detta ses vid malabsorptionssjukdomar såsom obehandlad Celiaki, infektion med Helikobakter pylori, atrofisk gastrit, efter överviktskirurgi.
  3. Stora förluster av järn eller behov av snabb substitution såsom vid rikliga mensblödningar eller långdragna rikliga GI-blödningar där järnförlusterna inte i tillräcklig omfattning kan substitueras med peroralt järn. Vid svår järnbristanemi i graviditetens andra och tredje trimester kan man överväga parenteralt järn för att snabbt återställa järnnivåerna.

Kostnadseffektivitet
Det räcker med 100-200 mg/vecka för att ge förutsättningar för maximal Hb-stegring. Man kan därför ge upp till 200 mg vid flera behandlingstillfällen med ett äldre och billigare preparat eller en stor engångsdos med ett nyare och dyrare preparat som direkt korrigerar bristen. Om totaldosen överstiger rekommenderad maxdos/vecka enligt nedan får man dela på fler doseringstillfällen. De nya preparaten har bedömts kostnadseffektiva för alla utom för patienter med hemodialys eftersom de reducerar antal behandlingstillfällen och har kortare infusionstider. Rekvisition av Ferinject rekommenderas i VLL för iv järnsubstitution pga bästa kostnadseffektiviteten totalt sett. Om av någon anledning recept ändå skrivs har Monofer lägsta priset. Det finns flera olika beräkningssätt för vilken dos järn en patient med järnbrist bör få. Ett enkelt och praktiskt sätt för dosering presenteras i nedan tabell.

Hb (g/L)

Kroppsvikt 50-70 kg

≥70 kg

≥ 100

1000 mg

1500 mg

< 100

1500 mg

2000 mg

Maxdos/vecka: Venofer 200 mg, Ferinject 1000 mg och Monofer 20 mg/kg
Max engångsdos: Venofer 200 mg, Ferinject 1000 mg och Monofer 2000 mg

Försiktighet

Risk för allvarlig reaktion med de preparat som nu finns på marknaden är mycket mindre jämfört med de äldre som innehöll högmolekylärt dextran.

Patienten bör övervakas minst 30 minuter efter avslutad behandling.

På grund av risk för allvarliga reaktioner med iv järn rekommenderas att behandling ges vid sjukvårdsinrättning (primärvård eller sjukhus) med beredskap för anafylaktisk reaktion. Riskfaktorer för svårare infusionsreaktioner är astma, autoimmun sjukdom, pågående inflammation samt graviditet. Infusionsreaktioner i form av blodvallningar i ansiktet, bröstsmärta och dyspné men utan typiska anafylaxisymtom kan förekomma. I dessa fall stoppas infusionen och symtom går då snabbt tillbaka. Därefter är det oftast säkert att starta infusionen igen men med lägre infusionshastighet.

OBS Järninfusionen får inte ges under graviditetens första trimester.

järnisomaltosid

intravenöst

Monofer

dextriferon

intravenöst

Ferinject

järnsackaros

intravenöst

Venofer