NYHETER 2018-10-31

Britt-Inger Thorén har jobbat ett helt arbetsliv på samma arbetsplats. Hon började som undersköterska på kardiologen vid Norrlandsuniversitetssjukhus 1972 och har trivts så bra att hon blivit kvar.

Trots att hon nu arbetat i 46 år, och går i pension om några månader, har hon inte fått nog av jobbet. Hon vill inte mista kontakten med vare sig arbetskamrater eller patienter och tänker jobba extra så länge hon är frisk och orkar. 

– Jag har alltid tyckt om folk och valde mellan att jobba med vård eller bli frisör, berättar Britt-Inger Thorén.

När hon, som 18-åring, kom till kardiologen direkt efter utbildningen var yrket ett ganska självklart val medan valet av arbetsplats var mer slumpartad. Hon önskade sig ortopeden men hamnade på kardiologen.

Trivts tillsammans

Att Britt-Inger blivit kvar på samma arbetsplats beror på att hon trivts så bra och den kanske viktigaste faktorn är arbetskamraterna. De har en stark sammanhållning, rak kommunikation, hjälps åt när det behövs och skrattar mycket och har trevligt tillsammans.

– Vi har också en bra balans mellan yngre och äldre medarbetare och jag kan bidra med erfarenhet och trygghet.

Att känna sig uppskattad, av både arbetskamrater och chefer, är viktigt för Britt-Inger. Men det är lika betydelsefullt att känna att man gjort nytta och varit till hjälp för andra människor.

– Att ha en bra chef är också jätteviktigt. Chefen ska vara lyhörd och både se vem jag är som person och vad jag kan och presterar och alltid säga vad den tycker, anser Britt-Inger Thorén.

Brinner för omvårdnad

Hon känner att hon fått vara delaktig och bidra till hjärtsjukvårdens starka utveckling under åren med milstolpar som starten för hjärtoperationer och ballongsprängningar. Men även om den varit spännande att följa är det omvårdnad som hon brinner för.

– Det är roligt och stimulerande att vårda patienter och träffa nya människor. Vissa patientgrupper, som hjärtsvikt, återkommer och några patienter har jag lärt känna ganska bra, säger Britt-Inger Thorén.

Omvårdnaden och omsorgen om patienter och anhöriga är densamma nu som då hon började jobba. Men det var tyngre förr; mindre teknik, färre personal som vårdade färre patienter under längre tid. De som drabbats av en hjärtinfarkt låg förr kvar någon vecka mot ett par dagar idag.

Ta sig tid att lyssna

Att det är viktigt med god omvårdnad och ett bra bemötande har Britt-Inger alltid vetat men när hon själv drabbades av bröstcancer fick hon en djupare förståelse för hur mycket det betyder.

– Att ta sig tid med människor och försöka förstå hur de har det och vilka behov de har är A och O, anser Britt-Inger Thorén.

Under alla åren på kardiologen har hon inte ens tänkt tanken att hon skulle byta arbetsplats. Inte känt sig det minsta lockad av att prova på något annat.

– Jag har haft tur, alltid trivts och fått vara frisk. Det har aldrig hänt att jag gruvat mig för att gå till jobbet.

När arbetslivet en dag tar slut kommer Britt-Inger Thorén att sakna jobbet och alla människor hon träffar där.