Chef med omsorg om människan

Den första november klev Brita Winsa in i rollen som ny hälso- och sjukvårdsdirektör, med ett betydligt större ansvarsområde och bredare uppdrag än tidigare. Och mitt i omorganisation och verksamhetsutveckling vill hon lyfta fram mjukare värden. – Jag vill se en vård där vi ser tillgodoser patientens alla behov och det kan också vara att hålla en hand, när det behövs.

Brita Winsa
Som ny hälso- och sjukvårdsdirektör har Brita Winsa huvudansvar för sjukhusvård, primärvård och tandvård. "Att ha möjlighet att påverka helheten är spännande".

Som flicka i Tärendö i Norrbotten kunde det hända att Brita följde med sin mamma på hembesök. Ibland kom frågan om hon också skulle bli distriktssköterska.

– Jag sa det inte högt, men minns att jag tänkte att jag ville bli läkare, säger hon.

Många uppdrag

Så blev det, Brita Winsa är i dag specialistutbildad läkare och disputerad inom både internmedicin och endokrinologi och har en mängd olika chefsuppdrag bakom sig. Resan gick från Uppsala, via Skåne och tillbaka till hemtrakterna i Norrbotten.

– Jag hade varit Akademiska sjukhuset i Uppsala trogen under alla år och kände, trots att jag trivdes, att jag måste göra något annat, berättar hon.

Brita Winsa hamnade i Region Skåne för att under tre år som divisionschef för de opererande specialiteterna vara med om att bygga upp organisationen från grunden.

– Men jag kände mig inte riktigt hemma och flyttade till Luleå. Där hade jag aldrig jobbat, men både släkt och vänner fanns kvar.

Forskning i framkant

När hon efter två år som chef för närsjukvården i Norrbotten rekryterades till Västerbotten, var det bland annat universitetssjukhuset som lockade. Den första november tog hon över ansvaret som hälso- och sjukvårdsdirektör.

– Att komma till ett landsting med ett sjukhus som ligger i framkant, bland annat inom forskningsvärlden, är stimulerande.

Tjänsten innebär ett huvudansvar för sjukhusvård, primärvård och tandvård - ett betydligt större ansvarsområde än tidigare.

– Att ha möjlighet att påverka helheten är spännande, förklarar Brita Winsa. Att överbrygga de diken som finns inom sjukvården och kanske särskilt mellan slutenvård och primärvård och som kan ställa till problem för patienterna, är bland det viktigaste vi ska ta tag i.

Patienterna i fokus

Lösningen, menar Brita Winsa, är en samverkan mellan enheter, som utgår från att tillgodose patienternas behov. Vården måste bli mer serviceinriktad så att patienterna slipper höra av sig om till exempel uteblivna provsvar eller mottagningstider som inte finns.

– Jag vet att alla har patienterna i fokus, men det är ofta dålig synk med andra enheter. Många ser problemet, men vi måste också göra något åt det.

Brita Winsa tror att hon bidrog med både energi och engagemang under tiden i Norrbotten och hann med att besöka 60 arbetsplatser för att prata kvalitet och patientsäkerhet med personalen.

– Ambitionen är att träffa medarbetare i Västerbotten och prata om hur vi på bästa sätt tillgodoser patienternas behov och ger dem en säker vård med bra kvalitet.

Sedan hon började första oktober har hon hunnit med att besöka flera enheter i både Lycksele, Skellefteå och Umeå.

– Om jag visar att jag är intresserad av att jobba för att tillgodose patienternas behov kan jag också få med mig personalen.

Respektfullt möte

Insikten om vad synen på människor kan betyda kom redan i slutet av 70-talet. Brita Winsa jobbade, strax innan hon började sin läkarutbildning i Uppsala, som sjukvårdsbiträde på Ulleråkers sjukhus där hon mötte två helt skilda sätt att vårda.

– På en avdelning var det viktigt att det var rent och snyggt, men de hade ett dåligt ledarskap och patienterna möttes inte med respekt. På en annan avdelning fanns en bra chef och patienterna behandlades respektfullt, men det var kanske lite dammigt i hörnen. Jag kommer ihåg mycket från det året och har haft stor nytta av det senare.

Som nytillträdd hälso- och sjukvårdsdirektör kan Brita Winsa se kopplingen mellan sitt eget patientfokus i dag och hembesöken hos de äldre i Tärendö på sextiotalet.

– Ja, så är det nog, säger hon och en svag dialekt från Tornedalen kan anas.

Text: Jan Alfredsson
Foto: Malin Grönborg

Tillbaka till nyhetslistan