Virginia Zazo Hernanz – överläkare och verksamhetschef

Virginia Zazo Hernanz är överläkare och verksamhetschef vid Hud- och STD-kliniken i Umeå.

Vad har du för bekymmer?

I samtalsrummet sitter Ida, en ung tjej, och väntar på mig. Det syns tydligt att hon är ledsen och förtvivlad. Hon har med sig en kompis. Jag inleder samtalet på samma sätt som jag mött mina första svenska patienter. "Hej! Jag heter Virginia Zazo. Vad har du för bekymmer?"

Det är min första vecka på hälsocentralen i Sverige så jag har frågat sjuksköterskan om det är lämpligt att just jag ska ta en patient som vill prata. Jag kan svenska men är fortfarande osäker på språket. Sköterskan förklarar att det var ett akutfall och att det inte fanns någon annan.

Min fråga fungerar som att vrida på en kran. Ida börjar berätta och orden kommer snabbt och blandas med gråt. Till en början förstår jag nästan ingenting. Men jag lyssnar och efter ett tag börjar jag förstå vissa delar, men inte alls tillräckligt för att få en helhetsbild. Jag kollar av hur kompisen reagerar och hon ser lugn ut så jag fortsatte att lyssna. Till slut har Ida berättat klart och hon ser mycket lugnare ut. Vi skakar hand och hon säger: "Vilken tur att jag fick just dig som läkare."

Det blir ett lyckat besök och hon får förtroende för mig. Vi träffas flera gånger och jag kan se till att hon får den hjälp som hon behöver.

Vår viktigaste resa

När jag blev färdig hudläkare i Madrid 1998 vikarierade jag både inom offentlig och privat vård. Det var svårt att få en fast tjänst som gav möjlighet till utveckling. Min sambo som var distriktsläkare hade också svårt att hitta rätt jobb och sökte sig till Läkare utan gränser.

Året efter såg jag i en annons att man sökte läkare till Sverige. Det lät bra med språkutbildning och tvåårskontrakt så jag frågade min man, som då var i Angola, om jag skulle skicka ansökningspapper till honom. Vi sökte och såg det som ett äventyr men det skulle bli vårt livs viktigaste resa.

Efter en tre månaders intensivkurs i svenska kom vi till Sverige i januari 2000 och började båda jobba som distriktsläkare i Mariestad. Efter ett tag kändes staden liten och utvecklingsmöjligheterna begränsade. Min man ville bli kardiolog och jag ville få möjlighet att jobba som hudläkare.

2001 fick vi den möjligheten i Umeå. När vi kom hit på studiebesök kände vi att vi kommit rätt. Umeå är en lagom stor stad med ett brett utbud av kultur och fritid och ett bra ställe för barnen att växa upp i. Här finns ett tillräckligt stort sjukhus som ger oss möjlighet att fortsätta utvecklas. Min man är nu färdig kardiolog och disputerad och jag är verksamhetschef sedan fyra år tillbaka. Vi gillar verkligen Västerbotten, det är ett underskattat län.