Bensträckare motmedel mot demens?

Stillasittande arbete har sina risker. Det är därför Patrik Wennberg, medicine doktor och allmänläkare på Anderstorp i Skellefteå, studerar effekter av bensträckare på jobbet.

Patrik Wennberg tror på korta bensträckare
Patrik Wennberg, forskare och läkare i Skellefteå, tror att korta bensträckare på jobbet kan ha stora effekter på hälsan.

Frågeställningen är om en långsam promenad på tre minuter varje halvtimme kan göra oss smartare och mindre trötta på jobbet – och samtidigt minska risken för framtida demenssjukdom.

– Det finns klara samband mellan motionsaktiviteter och omsättning av socker, minne, tankeförmåga och kronisk trötthet. Vi vet att korta bensträckare sänker blodsockernivåerna men vi vet för lite om hur de påverkar vår hjärna på kort och lång sikt, säger Patrik Wennberg.

Stillasittandet ökar

Tidigare har forskarna mest fokuserat på motionsvanor, de i genomsnitt 5 procent av vår vakna tid då vi rör oss aktivt. Studierna har gett många vetenskapliga belägg för nyttan av motion. Men i takt med att människors aktivitetsmönster ändrats har forskningen fått byta perspektiv.

Det var när Patrik Wennberg under sin doktorandtid började titta på aktivitetsmönster hos dem som deltagit i Västerbottens hälsoundersökningar, VHU, som han började fundera på rörelsepauser, regelbundna bensträckare, och deras effekt på hälsan.

Mätningar talar för att stillasittandet ökar och att studera konsekvenserna är viktigt, menar han. Inte minst eftersom vi har en tendens att underskatta tiden vi sitter stilla.

– Mätningar med rörelsemätare visar att vi i snitt sitter cirka 60 procent av vår vakna tid – med negativa följder som ökad risk för diabetes och hjärt-kärlsjukdom. Ska man helt kompensera för den ökade sjukdomsrisk som långvarigt stillasittande innebär måste man upp i höga nivåer motion, säger han.

Minst aktiva vinner mest

Som allmänläkare vet han att det ofta inte hjälper att uppmana patienterna att motionera. För många är det helt enkelt inte realistiskt att börja träna intensivt. Samtidigt, menar han, kan de flesta göra små förändringar utan stor ansträngning eller kostnad.

– Tre minuters rörelsepaus i halvtimmen kan få stora effekter. Och det är de minst aktiva som har mest att vinna, säger Patrik Wennberg.

Samarbete med Australien

I hans forskning handlar det alltså inte om stora träningsinsatser. Det var när hans intresse för rörelsepauserna hade väckts som han via en kollega på Norrlands universitetssjukhus fick kontakt med forskningsinstitutet Baker IDI Heart and Diabetes Institute i Australien.

Där hade de börjat fokusera på konsekvenserna av långvarigt stillasittande. Utöver blodsockernivåer ville de studera effekter på andra kroppsliga system men också på kognitiv förmåga och så kallad fatigue, den medicinska termen för uttalad trötthet som kan uppstå efter kroppslig ansträngning men också som följd av mental ansträngning och stress.

Modell för studier visade effekter

– De hade en experimentell modell där de ville se om regelbundna bensträckare kunde ge omgående effekt på kognitiva förmågor som minne och på fatigue, berättar Patrik Wennberg.

Kontakten ledde 2013 till en post doc-tjänst i Melbourne där han bland annat, utifrån Baker-institutets modell, genomförde en pilotstudie.

Deltagarna studerades under dagar då de satt stilla och dagar med regelbundna bensträckare varje halvtimme. Forskarna mätte olika parametrar i blodet men också kognitiva funktioner och deltagarnas upplevelse av trötthet.

– I pilotstudien såg vi att regelbundna bensträckare gav positiva effekter på fatigue men inga tydliga skillnader vad gäller exekutiva funktioner och minne. Pilotstudien var dock liten och inte dimensionerad för att kunna testa skillnader i kognition.

Resultaten ansågs dock lovande och nu pågår fullskalestudien ”The Brain Breaks study” där han och neuroforskaren Carl-Johan Boraxbekk från Umeå universitet ingår i forskargruppen.

Flera projekt i norra Sverige

Parallellt har han flera projekt igång i norra Sverige som bland annat kartlägger de långsiktiga effekterna av våra aktivitetsmönster. De använder sig av redan tillgängligt material från VHU och Monicaprojektet men gör också en mer ingående kartläggning av aktivitetsvanor i den nystartade Scapissatsningen. Han har också planer på att involvera patienter i primärvården.

– Studierna behövs. Innan vi kan ge tydliga rekommendationer och behandlingsråd behöver vi bra evidens för hur korta avbrott för rörelse påverkar olika grupper av människor i dagliga livet – både friska individer och individer med kroniska sjukdomar.

Minskat stillasittande kan få stora effekter på folkhälsan, menar han, och att lämna kontorsstolen då och då behöver inte minska arbetsinsatsen. En fokuserad och mindre trött hjärna presterar sannolikt bättre än en utarbetad, menar han.

En annan förhoppning är att kunna minska risken för utmattningssyndrom. Forskarna tror också att minskat stillasittande skulle kunna skjuta fram framtida demens.

Kloka motmedel krävs

Patrik Wennberg menar att kloka motmedel kräver en tvärvetenskaplig approach. Vårt stillasittande beteende påverkas av allt från sociala normer till samhällsfaktorer som arkitektur och infrastruktur. Själva beteendeförändringen får vi dock själva ta ansvar för.

– Vi är av naturen hårdprogrammerade genetiskt för att känna oss hungriga och törstiga när vi behöver äta och dricka. ”Väckarklockor” mot långvarigt stillasittande måste vi skaffa oss själva, säger Patrik Wennberg.

Text: Greti Ohlsson
Foto: Gabriella Bandling

Tillbaka till nyhetslistan