Plexusskada efter förlossning, OBP

Omkring 1–2 promille av barn som föds i Sverige, 200 barn per år, drabbas av en plexusskada vid födelsen. I de flesta fall orsakas skadan av att barnets axel fastnar i utdrivningsskedet, så kallad skulderdystoci.

Oftast är skadan liten, armen är bara delvis förlamad och funktionen kommer tillbaka helt och hållet efter ett par veckor. Tre fjärdedelar av alla barn som föds med en plexusskada är helt återställda vid sex månaders ålder. Bland dem som inte blir helt återställda finns olika grader av funktionsbortfall. De allra flesta kan klara sig bra i livet med habilitering och i vissa fall operation.

Riskfaktorer för en plexusskada i samband med förlossning är om barnet är stort, om mamman tidigare fött ett barn med plexusskada, om förlossningen är utdragen eller om barnet ligger i så kallad sätesbjudning. 

Mer gynnsamt med tidig operation

De nerver som oftast får bestående skador är de som styr axel- och armbågsböjare. Vid mer omfattande skada fungerar inte musklerna till handled och fingrar. Om ett barn vid tre månaders ålder inte kan böja armbågen men kan röra handen gör vi en ny bedömning och tar ställning till om det behövs en rekonstruktion av nerven.

De barn som behöver en nervreparation försöker vi operera när de är 3–4 månader. Den mest omfattande skadan där arm och hand två veckor efter födelsen är helt förlamade behöver sannolikt opereras för att reparera nerverna. Dessa barn opereras tidigt, gärna före eller kring tre månaders ålder. Nervreparationer är sällsynta, bara 5–10 per år i Sverige.

Nervreparation

Barn med plexusskada
Flicka med en vänstersidig plexusskada, Erb's pares, som gör att hon inte kan rotera axeln utåt, böja armbåge och sträcka i handled och fingrar. 

Operation vid senare tillfällen

Ett vanligt problem vid plexusskador hos barn är en obalans i muskelfunktionen i axeln där musklerna som ska rotera utåt är svaga och de som roterar inåt är starka. Orsaken till obalansen är att nerven till muskeln som roterar inåt fungerar bättre än nerven till musklerna som roterar utåt i axeln. Det kan leda till att en muskel som roterar inåt blir kortare vilket medför att axeln blir stel och inte kan roteras utåt. Barnet håller därför armen roterad inåt under uppväxten och kan utveckla ett så kallat ”trumpettecken”.

Sekundära åtgärder

Med tiden kan nerven till muskeln som roterar utåt läka spontant och barnet kan då få balans i axeln. För att minska risken för stelhet är det viktigt med arbetsterapi och fysioterapi. Barn som har komplikationer i axeln efter obalans, oftast i form av stelhet, opererar vi för det mesta vid 3–4 års ålder. Sådana ingrepp kan ibland vara aktuella från några månaders ålder tills barnet vuxit färdigt.

Rehabilitering vid OBP