Plexusskada, nervreparation

Det är en fördel att rekonstruera en nervskada så snart som möjligt efter skadan. Är vi tveksamma till hur stor plexusskadan är kan det ibland vara klokt att avvakta och undersöka patienten vid upprepade tillfällen.

Hur vi rekonstruerar en nerv bestäms av om den är utdragen ur ryggmärgen eller avsliten. Nervrekonstruktionen kan bestå av att vi flyttar en oskadad nerv med full funktion och syr ihop den med en nerv som slitits ut från ryggmärgen. Är skadan en avslitning reparerar vi för det mesta själva skadeområdet. Vi tar då som "reservdel" en nerv från ett annat ställe på kroppen, ofta på vaden, och kan på så vis överbrygga den defekt som blir efter avslitningen. Nerver som flyttas och används som skarv tas från områden där förlusten är försumbar.

En del skador är så omfattande att vi inte kan reparera mer än enstaka funktioner i armen. I sådana fall prioriterar vi att återskapa böjfunktionen i armbågsleden, biceps. Är skadorna mindre omfattande prioriterar vi därefter rörligheten i hand och axel. Vi prioriterar att reparera nerver som styr muskler och gör sällan någon specifik reparation av känselnerver.

Lång tid innan funktionen återkommer

Patienter som får en plexusskada när axeln går ur led får oftast funktionen tillbaka utan att vi behöver operera. Är patienterna äldre behandlar vi dem vanligtvis med fysioterapi och arbetsterapi. Yngre patienter som varit med om en olycka med kraftigt våld bör kontrolleras eftersom de kan behöva opereras.

En skadad nerv kan få nästan normal funktion om den läker spontant tidigt efter skadan. Patienter med nervskador som kräver operation kommer däremot aldrig att få normal funktion i den muskel nerven försörjer.

Efter en nervrekonstruktion kan det ta mellan ett halvår och mer än två år innan vi ser funktion i en muskel. Därifrån och till att patienten får en kraft som vi upplever är maximal tar det ytterligare många år.

Regelbunden rehabilitering

För att nå bästa resultat när funktionen väl återkommit krävs det att patienten tränar systematiskt. Barn som är under 10–11 år är ofta svåra att motivera till systematisk träning och man får istället stimulera dem att använda sin arm och hand i vardagliga aktiviteter och lek. Det krävs med andra ord ett stort tålamod hos patient och anhöriga.

Alla patienter med plexusskador kräver regelbunden rehabilitering. Patienterna får räkna med att i framtiden träna för att förbättra och underhålla den kraft han eller hon har uppnått och följs därför under många år av rehabiliteringspersonal. 

Styrkan i den muskel man reparerat nerven till kommer aldrig att bli normal. Resultaten är ofta svåra att förutsäga och beror förutom på skadans omfattning på tiden mellan skada och reparation, patientens ålder - och träningsvilja. De patienter som bara får liten eller ingen funktion i sin arm kan i en del fall bli aktuella för kompletterande sekundära kirurgiska åtgärder. 

Vuxna som fått omfattande skador och haft manuella yrken kan få svårt att återgå i sina arbeten. Smärta är ofta ett stort problem och det kan bli aktuellt med utredningar och olika typer av behandlingar.  

Plexusskada, rehabilitering