Plexusskada efter förlossning, OBP

Omkring 1–2 promille av levande födda barn drabbas av en plexusskada vid födelsen. I de flesta fall orsakas skadan av att barnets axel fastnar i utdrivningsskedet, så kallad skulderdystoci.

Riskfaktorer för en plexusskada hos ett nyfött barn är om barnet är stort, om mamman tidigare fött ett barn med plexusskada, om förlossningen är utdragen eller om barnet ligger i så kallad sätesbjudning. 

Oftast är skadan liten

I de flesta fall är skadan liten, armen är bara delvis förlamad och funktionen kommer tillbaka helt och hållet efter ett par veckor. Tre fjärdedelar av alla barn som föds med en plexusskada är helt återställda vid sex månaders ålder. Bland dem som inte blir helt återställda finns olika grader av funktionsbortfall. De allra flesta kan med hjälp av hjärnans förmåga att anpassa sig, habilitering och i vissa fall operation klara sig bra i livet.

Mer gynnsamt med tidig operation

De nerver som oftast får bestående skador är de som styr axel- och armbågsböjare. Vid mer omfattande skada fungerar inte musklerna till handled och fingrar. Om ett barn vid tre månaders ålder inte kan böja armbågen men kan röra handen gör vi en ny bedömning och tar ställning till om det behövs en rekonstruktion av nerven.

De barn som behöver en nervreparation försöker vi operera vid 3–4 månaders ålder. Den mest omfattande skadan där arm och hand två veckor efter födelsen är helt förlamade behöver sannolikt opereras för att reparera nerverna. Dessa barn opereras tidigt, gärna före eller kring tre månaders ålder. Nervreparationer är sällsynta, bara 5–10 per år i Sverige.

Nervreparation

Barn med plexusskada
Flicka med en vänstersidig plexusskada, Erb's pares, där muskler i axel och armbåge inte fungerar. 

Operation vid senare tillfällen

Ett vanligt problem vid plexusskador hos barn är en obalans i muskelfunktionen i axeln där musklerna som ska rotera utåt är svaga och de som roterar inåt är starka. Orsaken till obalansen är att nerven till muskeln som roterar inåt fungerar bättre än nerven till musklerna som roterar utåt i axeln. Det kan leda till att en muskel som roterar inåt blir kortare vilket medför att axeln blir stel och inte kan roteras utåt. Barnet håller därför armen roterad inåt under uppväxten och kan utveckla ett så kallat ”trumpettecken”.

Med tiden kan nerven till muskeln som roterar utåt läka spontant och barnet kan då få balans i axeln. För att minska risken för stelhet är det viktigt med fysioterapi. Barn som har komplikationer i axeln efter obalans, oftast i form av stelhet, opererar vi för det mesta vid 3–4 års ålder. Sådana ingrepp kan ibland vara aktuella redan från några månaders ålder. 

Sekundära åtgärder

Rehabilitering vid OBP