Sekundära åtgärder, OBP

De åtgärder vi sätter in utöver nervreparation skiljer sig mycket åt. Det beror på den stora variationen i skadebild och på hur väl funktionen återkommer.

När det gäller förlossningsskador är axelkomplikationer den vanligaste orsaken till kirurgi. Om en axel har blivit stel och armen inte kan roteras utåt brukar vi utreda ledens utseende med antingen röntgen eller magnetkamera.

Många gånger uppstår det förändringar i axelleden under barnets tillväxt. Det beror på den obalans som uppstår när de muskler som roterar inåt i axeln är starkare än de som roterar utåt. Ingreppet går till så att vi förlänger den sena som inåtroterar och ligger på framsidan av axelleden. Beroende på graden av stelhet och läge i axeln kan operationen också kompletteras med en rotation av överarmsbenet. Efter ingreppet får barnet en skena som håller armen roterad utåt. Skenan ska behållas i 4–6 veckor.

Förflyttning av en muskel

Andra kirurgiska åtgärder kan bestå av muskelförflyttningar för att kunna rotera underarmen inåt istället för utåt eller för att förbättra sträckning eller böjning av fingrarna eller handleden.

Den muskel man flyttar för att skapa en ny funktion måste vara ganska stark eftersom man räknar med att muskeln blir svagare i det nya läget. Det innebär att kirurgen ofta är begränsad i möjligheterna att operera. 

Svårigheter att sträcka i armbågsleden är ett vanligt förekommande problem för barnen och behandlas bäst med skenor. Kirurgi för att förbättra sträckningen i armbågen är ofta ingen bra behandling. 

Ibland kan det vara aktuellt med rotation av underarmen där man delar benet, roterar det och stabiliserar det med platta och skruvar. Målet är då att ställa in underarmen och därmed handen i ett mer funktionellt läge. 

Att steloperera leder eller sy fast en sena i benet kan också förbättra funktionen i en skadad arm och hand. Man kan då till exempel stellägga eller stabilisera handleden med senor för att få bättre funktion och bli starkare i fingrarna. 

Har en patient inte en fungerande böjförmåga i armbågen kan vi om det är gynnsamt flytta en muskel från benet till överarmen och använda nerver från bröstkorgen för att styra funktionen.

Åtgärder som kräver nervförflyttningar börjar ge resultat efter ungefär ett år. 

Alla sekundära åtgärder görs efter noggrann diskussion med patienten och föräldrarna och är sällan beroende av hur gammal patienten är.