Patientberättelse, plexus brachialisskada

Jonte Nerman har just fått sin första egna lägenhet, har ganska bra med jobb i byggsvängen och funderar på att läsa vidare. Han spelar fotboll, innebandy och älskar sin motorcykel. Det är när han vurpar med den som han skadas svårt.

Jonte har just fyllt 23 när han kör omkull på väg hem till Steninge i Halland. På sjukhuset i Halmstad konstaterar man att han brutit benet men också att han har en blödning i hjärnan. Hur allvarlig den är vet man inte, inte heller varför armen tycks helt lam. Hade Jonte varit vaken skulle han mest ha oroats över risken att missa vinterns innebandyserie. 

Men neurokirurgen är hoppfull när hon opererat skallskadan. Samma gäller ortopederna som tar hand om frakturerna i fot och underben. När Jonte vaknar får han ändå det oroande beskedet att det är åskådarläktaren som gäller den här säsongen.

Egentligen är det inte skallen eller benet som bekymrar, utan armen. Att han varken har känsel eller styrsel får tankarna att vandra. Eftersom rörelsebortfallet är så uppenbart tar hans doktor kontakt med handkirurgin på Nus i Umeå. 

Handkirurgerna vill undersöka nerven

Specialisterna vill så tidigt som möjligt bedöma omfattningen av skadan. De vill undersöka nerven, göra en magnetröntgen eller en EMG-undersökning. På så vis kan de avgöra om de kan vänta och se eller om de måste göra en transplantation för att reparera skadan. 

Jonte är lättad när han får en akut tid på Skånes universitetssjukhus i Malmö. Dit är det inte så långt från Halmstad och dit kommer handkirurgerna från Umeå regelbundet. Undersökningen visar att fem nerver slitits av precis där nervflätan kommer ut från halsryggen. Det är de som styr rörelse och känsel i axel, arm och hand.

Trots att Jonte inte har någon funktion kvar förstår han att beskedet är ganska positivt. Därför blir han glad när han får en tid för operation inom bara några dagar. 

Eftersom nerverna inte slitits av med rötterna finns det stumpar kvar att koppla transplantat mot. Men då alla fem nerver slitits av kan kirurgen inte som han brukar flytta känselnerver från underbenen till halsen. I stället måste han ta nerver från bröstkorgen eller rentav från Jontes huvud

Transplantationen av nerven är komplicerad

Operationen är komplicerad och tar en hel dag. Diametern på transplantaten passar inte ihop med ändarna på de skadade nerverna. För att bygga en förbindelse mellan stumparna limmar handkirurgen fast flera tunnare nerver med ”vävnadslim”. När Jonte vaknar känner han sig rätt knäckt och vet att han inte kan räkna med bättring på rätt länge.

Handkirurgen förklarar hur transplantatet funkar som en guide för nerverna att växa ut i – hela vägen från skarven till underarmen. Eftersom nerven växer en millimeter om dagen dröjer det alltså minst ett år tills han får ett slutligt resultat. 

Det är prövande för tålamodet. Allra först måste Jonte hålla armen absolut stilla. Får den hänga och slänga kan det bli dragningar så att nervändarna inte läker ihop. Han är glad för mitellan som håller armen på plats.

Trots det är det rörelseträning som gäller när Jonte får släppa mitellan och är tillbaka på sjukhuset i Halmstad. Sjukgymnast och arbetsterapeut kör hårt med honom så att inte axel, armbåge och fingrar ska stelna helt. Under tiden läker benbrotten som de ska. 

Skadan gör Jonte motiverad att träna

Ingen kan klaga på motivationen. När man som Jonte inte ens kan använda kryckor vet man vad man vill. Doktorn har sagt att han har lika många nervtrådar som en tyngdlyftare så han tränar lydigt och ofta. Han är glad att han sluppit nervsmärtorna han läst om. 

Först kan han röra axeln och så småningom också armbågen. Det tar tid innan förmågan når handen och inte är den lika kraftfull som före olyckan. 

Till sist är han vid målet. Han inser att idén kanske inte är helt lyckad men lycklig är han lika fullt. När handen ger gas på den nya motorcykeln är han där han vill vara – på banan igen!


Kontakt

Mikael Wiberg
Forsknings- och utbildningsdirektör, professor i handkirurgi
E-post: mikael.wiberg@vll.se
Telefon: 070-576 06 52