De två vanligaste ätstörningarna hos unga människor är anorexi och bulimi. En tredje form av ätstörning är ortorexi. Det finns en stark koppling mellan anorexi och bulimi när det gäller att bli tjock och längtan att gå ner i vikt. Det är vanligt att anorexi övergår i bulimi. Tillstånden kan också överlappa varandra.
Anorexi – drabbar främst ungdomar mellan 12 och 20 år. Den som har anorexi är mycket rädd för att gå upp i vikt. Man uppfattar sig som överviktig även om man väger alldeles för litet. Man ägnar mycket tid åt vad man får äta och hur mycket, man måste motionera för att förbruka det man ätit. Man använder laxermedel och framkallar kräkningar. Ofta får man uppehåll i sina menstruationer. Det är vanligt att man isolerar sig, får koncentrationssvårigheter, sömnsvårigheter och blir lättretlig. Tillståndet leder till ångest.
Vill du läsa mer om anorexi, se länk till sjukvårdsrådgivningen samt till Riksföreningen Abkontakt.
Bulimi - drabbar oftast flickor i tonåren, men i sällsynta fall även pojkar. Den som har bulimi hetsäter i perioder, då man känner en stark längtan efter mat och godis, samtidigt som man försöker gå ner i vikt. Man svälter ofta stor del av dagen och börjar sedan hetsäta tills man är helt proppfull med mat. Det leder till att man framkallar kräkningar eller använder laxermedel efter hetsätningen. Hetsätningsperioderna följs ofta av skamkänslor och nedstämdhet. Man isolerar sig, undviker att äta tillsammans med andra och är mån om att ingen ska få reda på problemen. Man genomför ofta bantningskurer, fastar och motionerar överdrivet men man går inte nödvändigtvis ner i vikt. Problemen börjar ofta med bantningsförsök. Efter en tid tappar man kontrollen över sin situation och att äta framkallar en stark ångest. Bulimi kan ge omfattande medicinska komplikationer.
Vill du läsa mer om bulimi, se länk till sjukvårdsrådgivningen samt till Riksföreningen Abkontakt.
Ortorexi – innebär att man blir fixerad vid träning och äter för lite. Att äta nyttigt och träna tar upp all tid och skapar ångest och fixering. Ofta är träningen ett villkor för att över huvud taget våga äta. Ortorexi är ingen officiell diagnos, men i praktiken kan det räknas till en ätstörning. Det så kallat nyttiga kan gå till överdrift så det i själva verket blir onyttigt, med risk för bristsjukdomar och farlig undervikt som följd. En långt gången ortorexi kan således övergå i en fullt utvecklad anorexia nervosa.